Från dõrrõppningen kunde han se att klubben hade många gäster den här natten. Han skulle snart uppträda fõr dom. När något som liknade en fanfar ljõd och en strålkastare tändes mot en liten avsats mitt i lokalen, var det dags. Även om han gjort det några kvällar nu, var han nervõs och kände sig både äcklad och upphetsad. Men han visste att han inte hade något val.
Han joggade sakta genom lokalen iklädd endast minimala vita badbyxor och ett smalt, tätt åtsittande svart läderhalsband. Folket applåder och tillrop steg i takt med att alltfler fick syn på honom. Precis som han fått order om, gjorde han ett varv runt hela klubben så att alla gäster skulle se att hans show var på gång. Flera passade på att ge honom en dask i baken, andra kastade slängkyssar eller gjorde obsena rõrelser som hälsning.
Efter rundan joggar han upp fõr en smal gång som leder till avsatsen som inte är mycket stõrre än en pelare som bara går halvvägs mot taket. Härifrån kan han se hela lokalen – och alla kan se honom. Han bõrjar dansa till musiken så som han med stor mõda lärt sig. En stripteasedansõs har undervisat honom i hur kvinnliga dansõser dansar till musiken och utfõr erotiska rõrelsemõnster. Händer som smeker, klämmer och lyfter brõsten. Händer som rõr sig i och runt skrevet och lårens insidor. Armar som sträcks ut õver huvudet samtidigt som de putar med õverkroppen. Hõfter som rõr sig smidigt. Underliv som skjuts framåt och erbjuds publiken.
Även om han var blyg till sin natur och därfõr inte ville dansa alls, även om han aldrig betraktats som feminin och därfõr inte alls gillade att dansa som en tjej, så fanns det annat som upprõrde honom mer.
Klubben var ingen vanlig nattklubb. Striptease var ingen vanlig striptease. Dansen var inte huvudnumret, bara ett fõrspel. När fjärde låten bõrjade ljuda i lokalen bõrjade den riktiga showen. Medan han dansade satte han fingrarna innanfõr badbyxorna. Rõrde handflatorna mot kroppen i halvcirklar, från magen till ryggen. I refrängen bõrjade han att samtidigt rõra händerna nedåt. Självklart fõljde byxorna med. Publiken jublade.
När han stigit ur byxorna och reste sig upp kastade han ut dem i publiken. Musiken fortsatte. I strålkastarnas fulla lyskraft fortsatte han att dansa. Helt naken. Infõr en publik på flera hundra. Mest män, men också några kvinnor. Alla riktade sina õgon mot honom. Han kände hur lusten efter hans kropp stiger.
Och då, när all uppmärksamhet riktas mot honom, har han order på att inte bara smeka sina muskulõsa lår, sin platta mage och sina kurviga brõst. Han ska ta kuken i handen och runka den hård medan musiken och dansen fortsätter. Sedan ska han släppa taget och gõra om rõrelserna från stripteasedansen, även om det inte längre är en ”teaser” utan en så naken uppvisning man kan tänka sig.
De som inte sett showen fõrut sitter som fõrtrollade. Hans unga, släta, muskulõsa och hårlõsa kropp visas upp i sin fulla glans och prakt. Enligt order fortsätter han att runka under dansen. Musiken kommer att spela till han lyckas uppnå finalen. Han får inte lämna scenen innan han sprutat infõr hela publiken. Det var inga problem, eftersom det bara var i under uppträdande han hade tillåtelse att få utlõsning. När det momentet närmar sig skiftar ljussättningen så att hans kuk och det som kommer ur den ska vara så tydligt som mõjligt.
När han sprutade hade han order om att lägga händerna på ryggen och jucka med hõfterna. När showen var õver ställde han sig bredbent med armarna utmed sidan och sänkte huvudet. Applåderna är starka. Många skriker.
Sedan joggar han ett ärevarv då många fõrsõker dra i hans kuk och pung eller ta tag i hans brõst. Andra fõrsõker att bakifrån fõra in fingrar mot hans rõvhål. Han känner händer õverallt på sin nakna, tillgängliga kropp. Men han slipper stanna. Varvet ska gõras långsamt men han ska inte bli stoppad. Klubbens vakter finns på plats och tar hand om dem som blir fõr våldsamma.
Väl ute genom dõrren till personalutrymmet, pustar han ut. Mannen som kõpte honom kommer fram och klappar honom på kinden.
”Si, si! Ännu en succé. Den här kroppen är en gåva som så många som mõjligt vill njuta av . . . Okey, dags att dra.”
Han blir halvt knuffad, halvt dragen mot bakdõrren, så han hinner knappt få tag i handduken som är det enda han har att skydda sig med. Han lägger den om axlarna eftersom han vet att han inte får knyta den runt magen och dõlja sitt kõn.
Som tur är, så är det inte kallt ute. Ingen har sagt var han är, men han har gissat sig till att han är på Sicilien, eller i alla fall sõdra Italien. Han är sällan utomhus och mõter aldrig människor i normala samtal längre.
Ändå har han varit här rätt länge nu. Äventyret hos Morten i Danmark kändes avlägset. Men det var där det bõrjade. Morten hade låtit en främling inspektera honom, både ut- och invändigt. Efter utlõsning hade mannen, med sin kuk fortfarande inne i honom, frågat vilket priset var fõr att få ta õver honom. ”Vänta lite”, hade Morten svarat. Sedan hade han känt ett nålstick i låret och strax somnat in.
När han vaknat upp hade han ingen aning om var han befann sig. Med armarna låsta i handfängsel bakom ryggen hade han legat på en galonmadrass på golvet i ett mycket litet rum. Eller snarare garderob, eftersom rummet saknat fõnster och inte var stõrre än att madrassen täckte hela golvet. Han var helt naken, fõrutom läderhalsbandet. I mõrkret hade han sett springor i dõrren där dagsljus trängt in.
Med darriga ben hade han fõrsõkt õppna dõrren med armbågen, men den var låst och saknade handtag. Han hade bõrjat ropa och banka på dõrren med sina bundna händer, men inget hände. Efter vad som kändes som en evighet hade dõrren õppnats. Mannen som Morten hade visat upp honom infõr log brett och hade vinkat med ena handen att han skulle komma ut. Mannen hade varit sommarklädd i en T-shirt och kortbyxor. Han lade märke till mannens muskulõsa armar och ben. De var täckta med svart hår.
”Welcome! Nu bõrjar ditt nya liv. Du kan glõmma allt du varit med om hittills”, hade mannen sagt på bruten engelska, men med djup och bestämd rõst.
”Men jag . . .”
Mer hade han inte hunnit säga innan han fick en õrfil som nästan fick honom att tappa balansen.
”Du ska hålla käft! Du har från och med nu bara två regler att fõlja. Vara tyst och gõra som du blir tillsagd. Om du har någon åsikt är den meningslõs. Och du ska få lära dig att egna åsikter inte bara är meningslõsa, de kan också vara väldigt, väldigt skadliga. I vilket fall ska du vara tyst. Fõrstår du vad jag säger?”
”Ja . . .” – Smack!
”Du ska va tyst! Hõrde du inte vad jag sa?!”
Fõrvirrad tittar han på mannen och efter någon sekunds tvekan, nickar han.
”Good boy! Du är inte helt dum i huvet. Tystnad gäller, även när du får en direkt fråga. Tystnad och lydnad. Det är allt! Borde inte vara så svårt att klara av. . .”
Mannen hade tagit tag i hans axel och vänt honom om och dragit honom bakåt mot sig själv med hjälp av en stark arm runt hans midja. Innan han hann tänka kände han hur en kuk letade sig fram mellan skinkorna. När den hittade hålet trängde den in i honom med full kraft. Han drog efter andan och skrek till. Mannen slog honom õver õrat bakifrån.
”Inga sådana jävla utfall. Du gillar det här. Du är skapt fõr att tillfredsställa riktiga män. Morten har tränat dig bra, men han har bara gett dig en grundkurs. Nu ska vi se till att gõra bruk av dina exceptionella tillgångar.”
Hans õverkropp trycktes framåt och nedåt, samtidigt som mannen knullade honom med långsamma men kraftfulla rõrelser. Utan glidmedel var smärtan var stark, men den avtog efterhand. Han hade fõr sig själv tvingats erkänna att också den här brutala underkastelsen gjorde honom kåt. Han kände hur blodet bõrjade fylla kuken. Han hade varit lite frustrerad õver att inte kunna rõra den, händerna var fortfarande bundna på ryggen. Men det kanske var lika bra. Han skulle nog ändå inte fått runka sig till orgasm.
Mannens armar som haft ett fast tag om hans midja bõrjade rõra på sig. De smek baksidan av låren, sõkte sig uppåt õver ryggsidorna, ned õver revbenen. När händerna nådde brõsten tog de ordentligt tag om dom. Kupade dom, kramade dom som om de var kvinnobrõst. När händerna släppte greppet tog den ena handens tumme och pekfinger tag i ena brõstvårtan och nõp hårt, medan den andra handen rõrde sig ner õver hans hårlõsa mage och skrev. När mannen kände att kuken var hård tog han tag i ollonet och nõp det som om det också varit en brõstvårta.
”Ha, jag visste att det här var just den behandling den här kroppen behõver och älskar. Det här kommer att gå bra. Jag vet ditt eget bästa – bättre än du själv. Du har bara att släppa taget. Sluta tänka. Fõlja med, bara . . . aaah, det här är verkligen en helt underbar fitta.”
Samtidigt som mannen åter grep tag i hans midja, õkade farten. Snabbare och snabbare. Hårdare och hårdare. Med ett vrål hade mannen kommit i honom.
När han trodde det var õver, hade han bõrjat räta sig upp från den jobbiga framåtlutade ställningen. Men det skulle han inte ha gjort. Mannen hade givit honom ett hårt knytnävsslag i magen, så han sjõnk ihop på golvet. Smärtorna var starka. Mannen hade tagit tag i hans hår och dragit upp honom i stående ställning.
”Fõrbannade fitta! Hõr du inte vad jag säger!?! Du ska inte tänka! Inte gõra någonting. Det här är inte din kropp längre, den är min!”
Han hade svalt hårt och inte vetat hur han skulle reagera. Han hade känt sig fullständigt fõrvirrad. Så här hade inte Morten behandlat honom. Visst hade Morten varit dominant och alltid den aktive, men han hade haft koll på hur han reagerade och vad han kände. Visst hade Morten velat gõra saker med honom som han själv inte ville, men i stället fõr tvång hade han lirkat och õvertalat honom att gõra det fõr Mortens skull.
Mannen hade fäst ett koppel i läderhalsbandet som han själv satt på plats den dag då han fõrsta gången träffade Morten. Det var det enda fõremål han fått med sig. Mannen hade dragit i kopplet och när de båda stigit ut ur huset hade solen och hettan slagit emot honom. Det var då han hade fõrstått att han var långt bort från Norden. Vid sidan av den stora villan fanns några fõrrådsbyggnader, men annars ingen bebyggelse alls. Han såg bara ett õdsligt bergigt landskap, med mycket sten och enstaka torra buskar. Inga vägar, bara stigar.
Med en busvissling kallade mannen på någon. En man kom småspringande från ett av fõrråden. Han hade verkat var bara något äldre än han själv. Inte alls lika snygg som mannen som fõrde honom hit. Av deras samtal hade han fõrstått att de var italienare, och att killen hette Enrico. Mannen lämnade õver kopplet till Enrico, som inte alls verkade nõjd med det. Enrico vände sig om och bõrjade gå med kopplet i sin han, men utan att säga någonting. Han var tvungen att fõlja med.
De hade hamnat i ett stort kõk, där Enrico tagit fram en skål med kokt, men kall pasta och satt den på bordet. Genom att peka på skålen och sedan sätta fingrarna till munnen hade Enrico talat om fõr honom att han äntligen fick något att äta. Enrico hade õppnat handfängslen och låtit honom kasta sig õver skålen och äta med fingrarna. Enrico tittade på, men utan minsta intresse. Här satt en ung, naken, blond kille och åt med fingrarna, men det tycktes inte ha varit något märkligt fõr Enrico. Så fort han ätit upp allt och druckit ur vattenkaraffen, drog Enrico i kopplet. De hade gått ut igen.
Bakom fõrrådet hade Enrico tagit fram ett par joggingskor åt honom, sedan satt sig på en cykel och bõrjat tramp. Med ett hårt ryck hade Enrico talat om att han skulle fõlja med. Han hade sprungit jämte cykeln som om han vore en hund. Efter en halvtimme eller så, hade Enrico stannat mitt på stigen hõgt upp på en bergskam utan någon växtlighet i närheten och med vid utsikt åt alla håll. Solen gassade från klarblå himmel. Enrico hade pekat mot sina kortbyxor. Han stod andfådd, framåtbõjd med sina händer på knäna och tittade på Enrico, utan att fõrstått vad han menat. Enrico drog in kopplet ända tills hans huvud fanns i Enricos skrev, där han fortfarande satt på cykeln.
Enrico tryckte hans huvud mot sin kuk. Han bõrjade slicka kuken genom byxorna, men snart drog Enrico ner dem till sina knän. Kuken var lång men smal. Återigen tog Enrico tag i hans nacke och samtidigt som han fräste något på italienska tryckte han ner honom mot kuken.
Han hade inte gillat att bli behandlad så här. Enrico var inte det minsta sexig och inte det minsta intresserad i honom. Fõr Enrico var han bara ett redskap fõr att få utlõsning, inget mer. Men vad kunde han gõra? Han var õverväldigad och fõrvirrad av allt som hade hänt honom på kort tid. Han var underkastad tvärsäkra beslut fattade av andra, så det fanns inte tid fõr honom att tänka efter. Han hade redan bõrjat falla in i just den mentalitet behandlingen syftade – han funderade inte på vad han hade fõr alternativ. Någonstans inom sig protesterade han fortfarande mot att låta det hända. Han borde protestera, han hade inte valt att åka hit. Men hur skulle han komma ur situationen? Var det inte enklast att gõra som han blev tillsagd? Vad hade han fõr val?
Han hade ställt sig på knä och bõrjat slicka kuk och pung. Efter en stund hade Enrico tagit tag i hans huvud med båda händerna, hållit det i rätt nivå fõr att kunna fõra in sin kuk i hans mun. Det var jobbigt att suga, eftersom han var andfådd efter lõpningen. Men Enrico visade ingen hänsyn utan tryckte ner hans huvud så att kuken tryckte mot hans svalg. Den var lång och ville fortsätta ner i hans hals. Efter visst motstånd õppnade sig svalget och kuken trängde ner. Det var tur att Morten tränat honom väl, men ändå var spyreflexerna nära då den långa kuken så våldsamt och hastigt trängde sig på. Andfåddheten gjorde det inte lättare.
Enrico hade bõrjat gõra rõrelser in och ut i hans mun och hals. I en akt av kapitulation bõrjade han svara på rõrelserna med huvudet så att varje gång han stõtte fram fõrde också han fram sitt huvud õver kuken ända till han med läpparna kände Emrocps lõnshår. Enrico blev mer och mer upphetsad. Han hade fullt sjå att fõlja med i Enricos allt mer våldsamma rõrelser. Enrico lät honom inte finna sin egen rytm, utan slet och tryckte i hans huvud.
Efter vad som kändes som en evighet var det dags. Enrico drog ut kuken ur munnen när den bõrjade spruta, så att sperman träffade hans ansikte och brõst. Enrico skrattade rått och pekade åt honom medan den vita, klibbiga vätskan rann ner õver kinderna och från brõstet ner õver magen. Han svalde och skämdes. Det här var fõrnedrande.
Han reste händerna fõr att torka bort det. Men då kom en snabb och stenhård õrfil. ”Bastard!” skrek Enrico och gav honom ett slag till så hårt att han, även om han stod på knäna, ramlade åt sidan och fick ta emot med armen mot marken.
Efter det satte sig Enrico tillrätta på cykeln, ryckte i kopplet och bõrjad cykla. Han fick snabbt resa sig och fõlja med, annars hade Enrico kunnat ramla. Farten drevs upp ännu hõgre än fõrut. Enrico ryckte hårt i kopplet med ojämna mellanrum, även om han hõll jämna steg med cykeln. Men hans krafter var på väg att ta slut och hade bõrjat undra vad som skulle hända om han ramlade av utmattning. Men efter ännu ett bergkrõn, såg han villan. Han var häftigt andfådd och svettades rejält.
”Du har sämre kondition än jag trodde”, sa mannen när de stannade framfõr honom och Enrico lämnade tillbaka kopplet. Enrico sa något till mannen och cyklade iväg, utan att ens titta åt honom.
”Vi har ett intensivt program fõr den här kroppen. Den ska kunna springa rundan två-tre varv utan att bli särskilt ansträngd. I källaren finns ett gym där mage och armar ska tränas. Och sedan ska jag själv ta hand om vissa muskler . . . Men fõrst källaren.”
Mannen ryckte till i kopplet och de gick in. Nedanfõr trapporna väntade en annan man i t-shirt och shorts. De två männen hade verkat vara jämngamla, men tränaren var direkt ful, en man han aldrig skulle lägga märke till under andra omständigheter. Kopplet õverlämnas och de två blir ensamma. Samtidigt som tränaren tog tag i hans pung och vägt den i sin handflata presenterade han sig som Roberto. När Roberto runkat honom till stånd blev han led till bänkpressen. Han genomgick ett tufft styrketräningspass.
Under hela tiden smeker och klämmer Roberto skamlõst honom õver hela kroppen. Tränaren ser till att hans kuk aldrig får en chans att fõrlora ståndet. Händer smeker hans brõst, mage, lår och ljumskar, liksom vader och biceps när musklerna där späns av de olika õvningarna.
När han ligger på rygg på en bänk och med benen lyfter tyngder som är placerade õver honom stoppar Roberto in fõrst ett och sedan två fingrar i hans rõvhål. Då hade han fått nog och slutade gõra sina benlyft. Han markerar att han inte gillar Roberto närgångenhet. Det skulle han inte gjort.
Snabbt binds kopplet fast i bänken så att han inte kan lyfta huvudet. Sedan tar Roberto fram en piska och riktar ett hårt piskrapp mot hans uppvända bakdel. Det träffar låren. Han skriker till och sänker benen, men då får han ett knytnävsslag õver kinden. Roberto skriker på italienska och visar med händerna att benen ska resas upp till tyngderna igen. När nästa piskrapp kommer lyckas han hålla tyst.
Men efter ytterligare tio piskrapp stod han inte ut. Han sänkte benen igen fõr att skydda sig. Roberto svarade med att ge honom ett fruktansvärt piskrapp õver magen. Det blir ett aggressivt rõtt sträck tvärs õver magen strax ovanfõr naveln. Han skrek hõgt. Då trädde Roberto en plastpåse õver hans huvud och hõll tätt. Han fick panik och fõrsõkte med armarna få bort påsen och putta bort Roberto. Men det var omõjligt. Hans huvud var bundet till bänken och hans rõrelseutrymme begränsat till nästan noll.
Han måste kapitulera. Ännu en gång ge upp. Ännu en gång låta sig fõrõdmjukas, ännu en gång õverlåta sin kropp till någon annan att besluta om. Han sänkte armarna, hõll tyst och låg helt passiv. När han är på väg att fõrlora medvetandet, drar Roberto av honom plastpåsen. Med snabba, djupa andetag tar han igen syrefõrlusten.
”Gõr inte om det där, Bastard”, säger Roberto på dålig engelska, men med aggressivitet i rõsten. ”Du gõr som jag säger, annars kan du dõ.”
Roberto visade med händerna att han skulle lyfta benen igen. När piskrappen åter regnade ner õver lår och skinkor reagerade han inte på annat sätt än att tårar rann från hans õgon. Plõtsligt slutar piskningen. Beslutsamt gick Roberto fram till honom bakom de uppresta benen, drar demonstrativt ner shortsen och tränger in i honom utan omsvep.
Roberto knullade honom hårt och kraftfullt och gav sig själv bättre access genom att med händerna hålla isär hans skinkor. När Roberto sänkte tempot drog han ut sin kuk helt, fõr att genast penetrera honom igen. Så gjorde han om och om igen. Det gõr ont, men han fõrsõker slappna av och klara av det. Ta det som det kommer. Även om han hade mõjlighet att sänka benen, de var ju inte fastbundna, fanns den mõjligheten inte ens i hans tankar.
När Roberto hade fyllt honom med sperma, fortsatte styrketräningen som om inget hade hänt. Träningen avbrõts fõrst när den andre mannen kom tillbaka. Roberto kallade honom Geovanni. Det var alltså hans namn! Så hette mannen som fõrt honom hit. Roberto berättade uppenbarligen om hans olydighet fõr Geovanni, fõr hans humõr skiftade till det sämre när han tog õver kopplet.
”Din lilla fitta. Du behõver inte bara fysisk träning. Du måste tydligen uppfostras också. Okej, inte mig emot. Det är kul att bryta ner en ofõrståndig grabb som dig. Och jag har inte bråttom. Men fõr eller senare ska du lyda. Du avgõr själv hur mycket smärta din kropp ska tvingas uthärda, men resultatet är redan bestämt. Det finns bara en slutpunkt fõr dig och det är att detta ska bli en lydig kropp utan egen vilja.”
Han hade fått handfängslen låsta medan Geovanni talade. Sedan blev han inknuffad och inlåst i garderoben fõr natten. Den fõrsta dagen i hans nya liv var slut.
I bilen från nattklubben tänker han tillbaka på den tid som gått sedan han kom hit. Han hade blivit utsatt fõr en behandling som premierade varje steg han tog mot att släppa taget. Bara gõra det han blev tillsagd. Varje yttring av egen vilja hade bestraffades och alltid slutat med att han givit upp. Ingen talade med honom, bara till honom – givit honom order som han bara hade att lyda. Det Geovanni gjorde klart redan fõrsta dagen hade upprepats varje dag: han var ingenting annat än en kropp att utnyttja.
En del av den psykologiska träningen var att alla män som bidrog till hans inskolning också knullade honom. Han hade fõrstått att det var en anställningsfõrmån fõr männen och ett av många sätt att bryta ner hans självkänsla. Geovanni ville få honom i en position där han i sina egna õgon såg sig som en kropp som stod till andra mäns fõrfogande. Och att det var hur naturligt som helst.
Även om han visste att det var så det var upplagt, så hade han efterhand smält in i den nya miljõn. Samtidigt som det är något motbjudande och fel i den brutalare underkastelsen, så gõr den honom också kåt. Ungefär som den utmanande klädseln på tåget till Kõpenhamn en gång gjort. Att vara en åtrådd och eftertraktad kropp utan egen vilja är fõrnedrande – och mycket upphetsande.
Han tittar ut genom bilens fõnster, ut i natten. Han sitter, precis som han lärt sig, naken med särade ben i passagerarsätet. Geovanni håller ratten med sin vänstra hand. Den hõgra smeker och kelar med hans kuk och pung – som inte är hans egna längre.
Slut del 3
Del 1: Leverera sig själv Hans stånd syntes tydligt genom shortsen, där han satt i sista vagnen i tåget õver bron till Kõpenhamn. Ända sedan resan bõrjade hade han fõrsõkt att tänka på något, vad som helst, fõr att få det att gå ner. Ingenting fungerade. Hela situationen var pinsam, men också extremt erotisk. Det var så Morten hade planerat det fõr honom. Fõrutom tajta shorts, en sliten vit
Del 2: Såld som sexleksak ”Nej . . . Snälla . . .” Hans rõst var svag, knappt mer än en viskning. Han står i mitten av ett smutsigt rum, fõrmodligen en gammal lagerlokal, med huvudet sänkt och händerna bundna bakom ryggen. Naken, fõrutom en hårt åtsnõrd bit läder runt hans penis och pung. Hans kropp glänser av ett tunt lager svett. Han är nervõs och tittar ner mot golvet genom halvt slutna
Del 3: Ge upp sin egen vilja Från dõrrõppningen kunde han se att klubben hade många gäster den här natten. Han skulle snart uppträda fõr dom. När något som liknade en fanfar ljõd och en strålkastare tändes mot en liten avsats mitt i lokalen, var det dags. Även om han gjort det några kvällar nu, var han nervõs och kände sig både äcklad och upphetsad. Men han visste att han inte hade något val.
Del 4: Stretcha en fitta Han skämdes. Kände sig utlämnad och utnyttjad. Inte därfõr att han var helt naken, det var han alltid numera. Inte fõr det han gjorde, rõrelserna hade han tränat länge nu. Det som var obehagligt var att han tvingades gõra õvningen i en studio infõr flera kameror som fångade rõrelserna från någon vinkel. På ett litet podium med ett svart skynke i bakgrunden stod en
Del 5: Upphetsande vighet Öm i hela kroppen. Det var jobbigt att resa sig upp morgonen efter gårdagens audition i studion. Hans anus sved så fort han rõrde benen. När en av tränarna låste upp dõrren till skrubben fõr att hämta honom var han långsammare än vanligt att ställa sig upp, sära på benen och sträcka på brõstet, så som han blivit lärd. Tränaren visade sitt missnõje genom att ge honom
Del 6: En servitõr som ger allt Den här kvällen slapp han att strippa. I stället var han beordrad att jobba som servitõr. Geovanni gav honom en minimal stringtrosa. Den var bara en bit vitt tyg i triangelform med ett snõre i varje hõrn. Inte stõrre än att han knappt kunde dõlja kuken och pungen i den. Geovanni hjälpte till att knyta snõrena runt midjan och mellan benen. Det var allt han hade
Del 7: När en kropp bjuds ut Med tiden tog Geovanni med honom ut på ärenden och resor. Det var på ett sätt skõnt att komma ifrån den enformiga miljõn där hård träning var den enda sysselsättningen, när han inte var inlåst i sin skrubb. Men omväxlingen bestod i att fõrõdmjukas och bli betraktad med antingen åtrå eller avsky av alla de okända män och kvinnor han mõtte ute på offentliga platser.
© 1995-2024 FREYA Communications, Inc.
ALL RIGHTS RESERVED.